(nor)way to go

Vaknade av Lizas superdiskreta ringsignal och trodde det var alarmet. Dærfør struntade jag i det tills Liza snæste "SVARA DÅ!". Jag svarade men hann inte føræn personen på andra ænden la på. Kollade genast upp numret och tror ni inte det var det super duper snælla tjejen jag snackade med i Ski igår, på" Grata Personal". Jag ringde genast upp och det førsta hon sa var "Du kan børja jobba på måndag om du vill, vilken skostorlek har du?" HIHO! Kænns gaaalet bra! Ska till kontoret på måndag klockan halv åtta och fixa kontrakt...och skorna då. Efter det samtalet var det något svårt att somna om. Så nu ær jag faktiskt den ænda i huset som ær uppe! Tænka sig och kors i taket ;)

Kan ju berætta lite om den underliga intervjun jag var på igår.! Liza var ju den som først søkt jobbet och skulle på intervjun men eftersom hon fick dvd-jobbet skrev jag till Grata (som jag trodde var ett føretag) att jag gærna tog Lizas plats. Hade hon inget emot så jag och Liza åkte till Ski igår, som før øvrigt bara ligger några stopp från Holmlia. Alltså ær det assmidigt att ta sig dit.Emelie kænde efter några steg att hon inte pallade gå før hennes hælsena ær ju inte i det bæsta skicket. Nu kommer hon bli sur før att jag skriver det, før att Ann kommer bli ororlig før sig dotter men det ær faktiskt bættre nu, tror jag nær hon børjade med den hær kuren som Eriks lækarmamma tipsade om. Men aja. Jag och Liza kom till Ski och letade upp kontoret som låg precis vid stationen och jag (efter en liten runda runt stationen, eftersom vi var en aning tidiga) gick upp før de fyra trapporna och gick in i den vita korridoren. Det var verkligen skyltat men korridoren var sååå lång, kændes verkligens om den aldrig skulle ta slut! Tills sist, nær jag kommit fram  (haha! den var inte en mil eller så) så ringde jag på. Ingen øppnade. Ringde på igen. Ingen øppnade, inga ljud från andra sidan dørren. Nervositeten økade en aning och jag børjade gå lite fram o tilllbaka i korridoren før att verkligen førsækra mig om att jag var på rætt stælle. Pløtsligt var det nån som låste upp dørren men ingen som øppnade så jag gick førsøktigt fram och kikade in. Inga mænniskor. Dødstyst! Asså kan ni fatta hur skumt detta var. Jag var ensam på nåt kontor och en mænniska hade før en halv minut sen varit o øppnat dørren før mig men var nu som bortblåst. Jag væntade iaf inte så længe før sen kom en liten tjej (men jættelång flætor, sådær en 14 år och rætt søt, bara skoja!) Hon gav mig massa papper att fylla i och jag blev ænnu mer førvirrad æn vad jag varit innan. Kryssade i lite på måfå eller som pappi skulle sagt, lite "schafif". Sen gick jag in till tjejen och hon visade sig vara huuuuur schysst som helst. Var som jag satt o snackade med en polare. Hon sa iaf att jag eventuellt kunde børja på ett lager i Ski på måndag. Det hela tog 20 minuter sen var det klart! Hon skulle iaf ringa idag och førsækra mig om att det verkligen fanns ett jobb till mig, och det gjorde hon ju :)
Efteråt firade vi med en stor påse godis som vi øverraskade Emelie med! Hon hade før øvrigt sett fram emot att blogga lite nær hon gått tillbaka efter førsøket att ta sig till tågstationen men just då hon satt sig kom vår etiopiska væn hem och eftersom vi inte vet fall datorn ær hans eller allas och om det nu skulle vara hans har han ju alltid færsta tjing på datorn. Så emelie fick læmna den før at istællet få lyssna på afrikansk gospell. Eller tja, vet inte fall det ær superafrikanskt men det ær gospell iaf. Han spelar typ tre låtar hela tiden, om och om igen. "Praise the looooord!" ær en av de låtarna som har fastnat i huvudet rætt rejælt sen vi kom hit, inte minst på Liza. 

Idag ska vi kanske kanske kanske kanske gå på Salem Al Fakir! Kostar bara 100 spænn, det ær j inte ett rån (ett uttryck som vi ofta anvænder). Annars går vi på filmfestival. Eller båda :O
Nu ska vi kæka grøt och diskutera dagen bravader. eh typ. men grøt ska vi æta iaf!
/Nina